Upp som en sol, ner som en pannkaka...

Ja nu har det gått ett tag sedan sist jag skrev, men vi mår bra!
Jag har bara inte alls känt för att skriva.

Senaste månaden har vi tagit tag i kost och hälsa och det känns SÅÅÅ bra! Åtminstone nu, ett par veckor in i det, inte i början... ;) Det blir ju en hel del omställningsbesvär för kroppen att gå över till fettdrift istället för kolhydrater, men när man kommit över det så är det så värt det. Så pigg och glad som jag varit sista veckorna har jag inte varit på år och dag, på riktigt!!
Visst har vi ätit paleo/lchf i många år, men aldrig riktigt strikt/keto utan vare sig mejerier, nötter och choklad. Men det gör vi nu, och i alla fall i 5 månader till har jag bestämt mig för :) Ja alltså Lasse och jag. Barnen äter inte strikt, så ingen behöver oroa sig eller tycka synd om dom. Just sayin...
Tyvärr förstörde jag allt när jag kom med den briljanta idèn att vi skulle börja med HIIT, en sorts intervallträning. Det går ut på att man ger allt man har under en kort tid tex som vi körde; 15 sekunders löpning, och så vilade vi 1 minut. Och så upprepar man det ett antal gånger, vi körde 10 set. På stranden. I den torra djupa sanden.
Jag kände redan efter några vändor att jag nog borde sluta, men envis som jag är så körde jag alla seten färdigt. Fy fan säger jag bara, hade blodsmak i munnen efteråt!
Och självklart var det alldeles för mycket för min kropp (eller binjurar rättare sagt)! Så sedan dess har jag varit...ja..som innan :( Trött, stressad, irriterad och så vidare, alla dom vanliga symptomen på utmattning. Suck, suck, suck.
Men det blir snart bra igen hoppas jag. Tar det lugnt nu och börjar om från början igen bara. Promenader när jag orkar, mycket vila, äta ordentligt, sova ordentligt, och göra så lite jobbiga grejer som möjligt.
Och det svåraste av allt, försöka acceptera läget...

Alltså jag försöker verkligen att inte tänka på dom, och jag är så tacksam för det vi har nu, men...

...det är svårt :( Hästar har alltid varit en del av mitt liv, och dom här två är speciella eftersom vi haft dom sen dom var föl. Saknar dom helt enkelt. Saknar alla våra djur, särskilt katterna.

De här två får jag åtminstone se igen hoppas jag. Hoppas det inte dröjer allt för länge 





Kommentarer

Populära inlägg