Tjockisar ;)

Idag var det dags att säga hejdå till Niklas och Linda, och deras två barn som bott här hos oss i tio dagar.
Det har varit så kul att ha dom här, och jag är förvånad över hur bra det har funkat! Det var bara Smilla och deras fyraåriga flicka som var lite tjafsiga med varandra, annars har det gått väldigt bra med barnen :) Och med oss vuxna med, haha ;) När jag känt att jag behövde vara ensam eller vila så har jag bara gått iväg, så därför har det funkat bra för mig med som inte orkar att vara lika social som de andra.
Men nu har dom alltså åkt och vi är ensamma igen. Så tråkigt och vi kommer sakna dom jättemycket! Alltid lika tråkigt när folk åker :( Det är nackdelen med att bo så långt bort!
Inte så att jag vill flytta tillbaks till Sverige, nej nej! Tänker mer att alla andra kunde flytta hit istället! ;)

Annars har det varit en vanlig dag idag. Lasse har jobbat, Nikki gick i skolan och jag var hemma med Smilla. Det mest spännande idag var när vi kom hem efter att ha promenerat hela vägen till Los Abrigos och hämtat Nikki i skolan, promenerat hela vägen tillbaka och upptäcker att påsen som jag bär mobil, nycklar och vattenflaska i har ett litet hål i botten, och att nycklarna är försvunna. Alltså, ska man skratta eller gråta?!
Hade i alla fall en svag känsla av var dom kanske skulle kunna ligga, då Smilla höll på att rycka i påsen på ett ställe, så jag lämnade barnen på området hemma (tacksam för murarna och grindarna runt området, och att det kom en person precis när vi kom hem så dom kunde slinka med in) och gav mig iväg för att leta. Suck, som att en runda fram och tillbaks till skolan kånkande på Smilla inte var tillräckligt! Sprang så mycket jag orkade, och halvvägs till skolan så hittade jag nycklarna tack och lov!
Sen var det bara till att springa tillbaka igen, stressad över att ha lämnat barnen ensamma.
Ja, det blev ordentligt med motion idag. Men det är bra, åtminstone kan jag känna så nu i efterhand ;)

På tal om motion, alltså häromdagen när vi var med Snuffy hos veterinären så vägde jag och Lasse oss på en sån där stor hundvåg som det ofta finns hos veterinärer, och det var inga roliga siffror som vi möttes av, haha :D
Inte så att det kom som en jättechock, för vi har liksom märkt att kläderna spänner, men när man ser det svart på vitt sådär så kan man liksom inte skoja bort det längre! Vi måste ner i vikt! Nu får det fan vara slut på skräpmat och alkohol och gotter!
Nu blir det mejerifri LCHF/Paleo för hela slanten, och motion! Herregud, väger snart lika mycket som när jag var höggravid med Smilla...

Ungefär så här såg vi ut när vi vägt oss, haha ;D 


Kommentarer

Populära inlägg