Utmaningen?

Utmaningen som jag gav mig själv i början på sommaren, att promenera 70 km på 21 dagar, klarade jag utan problem, det blev till och med ganska många extra kilometrar :-)
Blev dessutom övertalad av Lasse att börja på ett tioveckors styrketräningsprogram ihop med honom, så det blev mycket mer motion än vad jag hade planerat. Och det gick jättebra! Mina promenader blev längre och längre, och styrketräningen gick också hyfsat bra. Men framförallt så mådde jag väldigt bra av det!
Men vad hände sen då?
Ja, det undrar jag med...
Först var det höbärgningen och den extrema värmen som gjorde att jag helt enkelt inte orkade. Mår så dåligt i sån värme! Kom igång igen lite efter höskörden, men sen gick det bara utför. Har försökt se tillbaka på vad som hände under den tiden, och jag är ganska övertygad om att jag stressat för mycket igen. Först över höskörden, och sen en massa massa andra saker! Ja över allt tillslut!! Det är ju så det alltid blir, jag börjar stressa över en sak, sen blir det fler och fler saker och tillslut tar det stopp. Måste, måste, måste lära mig att bli bättre på att lyssna på min kropp och stoppa mig själv innan det går för långt!
Jag mår ju så himla dåligt när jag blir så här stressad! Inte konstigt att min pms var extra jobbig förra månaden, och inte konstigt att humöret har svängt värre än hos en tonåring! ;-) Jag sover ju knappt heller när jag stressar, så det blir verkligen en ond spiral som bara snurrar snabbare och snabbare, tills det tar stopp helt enkelt.
Och när det äntligen tar stopp väntar flera dagars återhämtning där jag spenderar största delen av dagarna i sängen. Inte så kul.
Men det är bara att ta nya tag, och börja om igen. Tyvärr kan jag inte ta vid där jag slutade eftersom kroppen verkligen tar stryk av stressen, så varje gång det blir så här så är det små, små babysteps till en början, som utökas efterhand. Skittråkigt, men det är konsekvensen och straffet för att jag inte lyssnar på min kropp.
Har i alla fall börjat ta små lugna promenader igen, för tillfället blir det mest rundor i skogen för att leta svamp. Det är mycket bra för stressade personer ;-) Plus att den förkylning som jag känt av i en månads tid nu gav sig tillkänna ordentligt, så jag är så illa tvungen att ta det lugnt, helt matt i kroppen.
Huvudet känns uppsvällt, näsan rinner och är täppt om vartannat så jag kan inte andas normalt, maten smakar papper och jag hostar så det smakar blod i munnen.
Det låter förmodligen värre än vad det är, jag brukar bara inte bli så här dålig utav en sketen förkylning ;-)
Men jag är nog snart på benen igen!
Hoppas det i alla fall för den här månaden händer det grejer, med start denna veckan! :-)
Spännande och roliga grejer! Längtar!




/Maria


Kommentarer

Populära inlägg