Älskade änglar ♥

Ett halvt år har gått sen Tilda dog. Jag vet att jag tänkte den dagen hon dog, att jag önskade mig själv framåt i tiden. För att jag vet, att tiden visserligen inte läker alla sår, men att dom blir lättare att leva med.
Och nu är vi ungefär så långt framåt i tiden som jag föreställde mig. Och nej, jag gråter inte lika ofta över det som hänt längre, och det kan gå flera dagar utan att jag tänker på Tilda och den hemska tiden som vi levde i.

Men när det väl kommer till mig, så gör det precis lika ont i hjärtat nu som den dagen hon dog. Sorgen över ett förlorat barn, sorgen över att Nikki förlorat sin syster, sorgen över all den smärta som Tilda fick genomlida på grund av sjukdomen, sorgen över den smärta som sjukdomen orsakat hela vår lilla familj, den sorgen går aldrig över. Aldrig.

Vi har pratat mycket om Tilda den här veckan. Inte utav någon speciell anledning, det har bara blivit så helt enkelt. Det går i perioder, och nu är en sån period.
Framförallt är det Nikki som drar igång pratet, hon frågar och diskuterar om allt som rör Tilda. Döden, sjukdomen, önskan om ett nytt syskon, saknaden efter Tilda, vad Tilda gillade, mediciner, Tildas mat, Tildas gosedjur, minnen, begravning, ja allt!
Och i samband med allt prat om Tilda så dyker det alltid också upp frågor om min mormor (som dog för snart två år sedan) och om lille August (Nikkis kompis Victors lillebror, som pga obotlig muskelsjukdom dog i vintras, endast två månader gammal).
Det är lite vemodigt och väcker alltid en massa känslor att prata om dom döda. Men samtidigt så tycker jag så mycket om det! Det är ju personer som jag älskar, lika mycket nu som när dom levde, och som jag har så många fina minnen med! Dom vill jag ju aldrig glömma!
Och jag vill att Nikki ska minnas hon med! Och det gör hon genom att vi pratar om dom här personerna med jämna mellanrum.
Så därför gör det mig så glad ända in i själen varje gång vi pratar om våra döda älskade!
Dom lever vidare genom oss när vi pratar om dom, och det vill vi ju ♥





Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid 
Du har min röst 
den finns i dej 
den kan du höra när du vill 
Du har mitt ansikte 
min kropp 
Jag finns i dej 
Du kan ta fram mej när du vill 
Allt som finns kvar av mej 
är inom dej 
Så vi är jämt tillsammans. 

Barbro Lindgren


/M

Kommentarer

  1. Ja vad tiden går men jag tycker inte att det är så länge sedan jag hadde henne i mi famn. tänker ofta på Tilda. precis som du säger så finns hon med oss i våra hjärtan många kramar från oss Faster Lone

    SvaraRadera
  2. Tror oxå det är viktigt att prata om de som inte är fysiska hos oss längre pratar man om de så finns de alltid med oss och sorgen inte lika tung för oftast kommer de fina, glädjeminnena tillbaks så kan tårarna bytas ut mot skratt istället.. Ni resonerar så fint och tyckte mycket om dikten! Trivs ni bra i ert nya hus? Kram =)

    SvaraRadera
  3. Så sunda tankar du har, känner mycket igen mig i det du skriver. Tänk vad Nikki o Victor har gått igenom o ff gör. Victor saknar ofta lillebror! Kram till er!

    SvaraRadera
  4. Där ni är idag kommer jag oxå att vara en dag. Sant men helt ofattbart. En annan värld men min värld.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg