Tiden går...

I tisdags var det exakt tre månader sen Tilda dog.
Vi börjar sakta men säkert komma tillbaks till en normal vardag.
Jag har börjat jobba lite smått, 25 procent bara men det känns som en bra start. Blir ju fortfarande väldigt lätt trött, eller rättare sagt helt slut, både i huvudet och kroppen. Känns som att jag lever på reserven av min kropps energi, och så fort jag gjort nått så tar den lilla energin jag hade slut och sen finns det inget mer att ta av fören jag fått vila ett tag.
Det har tagit låång tid för mig att förstå detta och att acceptera att jag måste vila när jag blir trött. Fortsätter jag så tar det bara ännu längre tid sen innan jag har nog med energi i reserven igen till att få vardagen att fungera, som värst kan det faktiskt ta upp till några veckor!
Men men, det blir bättre om än långsamt. Det får ta sin tid även om det ibland känns frustrerande att inte kunna leva fullt ut och göra allt man känner för. Jag får påminna mig själv i såna lägen att det faktiskt inte gått längre än tre månader sen Tildisen dog, och på hela den långa tid innan dess som vi levt under stor stress och sorg. Då har jag lättare att förstå och acceptera min trötthet.

Saknaden och sorgen efter Tilda är lika stor som innan, och jag kan inte prata om henne utan att bli ledsen. Vissa dagar går åt till att gråta över det som hänt och saknaden efter henne, och så får det vara, försöker jag hålla inne så mår jag bara sämre.
Som faster Lone brukar säga;  "allt skit ska ut oavsett om det kommer från munnen, ögonen eller där baktill!" Haha, det stämmer så bra! :-D

Senaste veckorna har jag varit så trött (tröttare...). Jag har ju en förmåga att stressa upp mig för exakt allt, även minsta lilla skitsak, och nu har det varit mycket med nytt jobb och innan dess stressen över att hitta ett jobb. Men jag har tillåtit mig att vara trött och bara ta det lugnt och det har faktiskt bara varit skönt! Jag har bara latat mig och njutit av det fina vädret, vi har åkt och badat några gånger och jag har varit ute och ridit några gånger i skogen med Gunilla som sällskap. Härligt! Och nu känner jag energin sakta börja komma tillbaka!
Igår och idag så har vi hjälpts åt här hemma att rensa en massa ogräs på gårdsplanen. Det var en hel del kan jag lova, vi har ju inte hållt efter det alls i sommar.... Men nu är det fint igen :)
Nästa projekt blir nog att städa stallet, där ser ut som f*n rent ut sagt! Hönsskit och saker ÖVERALLT, jag blir helt uppjagad inombords bara av att se det! Huh! ;-D

/Maria



Kommentarer

  1. Hej på er ja det är bara tre månader sen Tilda gick bort ibland känns det som det var igår och ändå så går dagarna så fort. Ni får lov att vara trötta ingen vet hur ni har det om man inte har varit med om samma sak. Så ta det lugnt och lyssna till din kropp och det är bra att allt skit får komma ut. Jag är i Halmstad nu och det ska bli både bröllop och dop på lördag är hemma nästa vecka då tänkte jag komma och hälsa på er om det är ok. Ringer först. Ha det nu så bra ni kan så ses vi många styrkekramar från faster Lone

    SvaraRadera
  2. Du är alltid välkommen hit Lone! :) Ha det nu så kul på lördag och hälsa dom från oss! :) Massor av kramar, Maria

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg