Lite av varje..

I måndags åkte jag och Lasse till krematoriet igen, den här gången var det för att lämna Tildas urna. Förra gången vi körde dit hade jag sån ångest över att behöva lämna Tilda där, men den här gången kändes det helt okej. Kändes bra att vara nära henne, eller åtminstone på samma plats, en stund.
Nu väntar vi bara på att hon ska kremeras. Dom kunde inte svara på när det blev av men denna eller nästa vecka.
Sen gick vi upp till avdelning 64 på barnsjukhuset (ligger i närheten av krematoriet), där vi var inlagda över jul och nyår, och lämnade en blomma till dom fantastiska människorna som jobbar där. Bättre sent än aldrig eller vad säger man...?
Sen körde vi och handlade lite innan vi åkte hem.

Det är en lite konstig känsla att åka iväg sådär båda två, utan att behöva stressa hem till den som sitter och passar Tilda för att lösa av.
Det sitter liksom i en nu, den där stressen. Den släpper väl så småningom hoppas jag.

Så fort vi har gjort någonting, eller varit iväg någonstans så är vi helt slut efteråt, både jag och Lasse. Egentligen ville vi bara gå och lägga oss en stund när vi kom hem men vi tvingade oss ut i stallet och klippte två får istället. Det blev Märta och Mormor, dom stod överst på listan. Dom ser inte så vackra ut längre efter vår framfart med saxen men dom slipper sin tjocka ull åtminstone.
Det är rätt skönt ändå när man väl tagit sig i kragen och gått ut, djuren hjälper en att skingra tankarna en stund, särskilt när inte Nikki-bus är hemma och härjar med oss ;)

Igår kom Lena från ASIH för att hämta hjälpmedel som vi lånat till Tilda och resten av medicinerna, maten, och lagret av sprutor, slangar, matpåsar mm. Oj vad mycket grejer det blev, hela köksbordet och lite till plus hela hörnan där vi haft Tilda senaste månaderna.
Det är skönt att bli av med grejerna, men det var tungt att samla ihop allt. Känslomässigt tungt. Känns som att vi städar undan Tilda nästan. Å andra sidan är det inte dessa sakerna jag vill minnas när jag tänker på Tilda, utan tiden innan hon behövde detta. Jag vill minnas den Tilda som kunde äta från nappflaskan själv, som kunde skratta och le, och röra på sig.
Så därför var det ändå skönt att bli av med det. En del av det i alla fall, det står kvar grejer som ska till habiliteringen. Vill bara bli av med det med, så det är gjort.

På kvällen igår så samlade Lasse (med lite hjälp från Nikki) ihop till ett litet majbål ute i hagen. Så vi tände den och hade vårt eget lilla valborgsfirande. Eller så värst mycket firande blev det väl inte, men mysigt var det i alla fall. Lisa kom också och höll oss sällskap, och var på ett väldans myshumör för ovanlighetens skull.
Och Tilda, hon var också med, i våra tankar och hjärtan ♥


 Nikki cyklar bort till pappa för att hjälpa till att samla kottar till brasan :)

 Kottsamling :)

En lagom stor brasa blev det :)

 Lisa :)

 Lasse och Nikki hittade lite mer eldbart nere i hagen :)




/Maria





Kommentarer

  1. Ni verkar vara relativt starka trots allt, känner så väl igen mig i det du skriver om orkeslösheten men oxå om energin man får av att göra saker mitt i all sorg! Fortsätt kämpa, en dag i taget!! Kram till er!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg