En månad...

Men det känns som en evighet....
Saknar henne så förfärligt mycket, varenda sekund saknar jag henne, min lilla flicka. Det gör så ont i hjärtat varje gång jag tittar på en bild eller ser en sak som varit hennes, det är så orättvist! Varför, varför, varför....

Den 30 april blev Tilda kremerad. På valborgsmässoafton. Vi visste inte om det då, vi fick reda på det två veckor senare för att vi ringde dit och frågade. Dom hade lovat oss inne på krematoriet att dom skulle ringa  när det var dags, men det gjorde dom inte. Det var som ett slag i magen att få höra det. Inte så mycket för att dom inte ringde, även om vi var väldigt besvikna på dom, utan mest för att det blev så definitivt med hennes död då. Nu är hon verkligen borta, för alltid!
Finaste Tildis, nu är det bara askan kvar av henne. Det känns helt jävla sjukt. Vårt lilla barn är bara en hög med aska i en urna. Så ofattbart!


          Här är urnan som vi tog hem i vintras och målade. Nu står den med Tildas aska i sig på krematoriet i Lund tills den dagen det ska spridas på ett fint ställe i naturen. 

/Maria




Kommentarer

  1. Ja fy va orättvis och att ni inget fick veta fruktansvärt. jag kan inte fatta att det redan har gått fyra veckor. jag tänker också på henne varje dag och tycker att allt är så orättvis. många styrkekramar från mig faster Lone

    SvaraRadera
  2. Stor styrkekram... <3<3<3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg