Tilda Juni Agneta Jensen ♥


Vår älskade Tilda dog i tisdags morse, klockan nio. Hon somnade in, lugnt och stilla. Hon hade andats oregelbundet sen kvällen innan, och på tisdagen var det ännu mer. Sen bara slutade hon andas. Hon var inte ledsen eller orolig alls.

Vi tvättade rent henne och satte oss sedan i soffan hela familjen och bara höll henne i famnen en lång stund vars. Det var så länge sen vi kunde sitta med henne utan att hon blev ledsen, så det var så skönt att få göra det en sista gång. Lukta på henne, pussa på henne och känna henne nära. Vår lilla flicka, vår älskade lilla Tildis. Så fridfull hon såg ut, vi kunde inte komma ihåg när hon såg ut så senast. 

Vi hjälptes åt allihop att måla färdigt kistan som vi köpt till henne och bädda fint och lägga ner saker som vi tyckte hon skulle ha med sig. Hennes gosedjur, några teckningar från Nikki, blommor och hennes badkläder. 
Vi städade undan alla sjukgrejer från hennes hörna i vardagsrummet där hon haft sin säng sedan hon kom hem från sjukhuset i vintras och gjorde fint med nyplockade vårblommor, foton och ett ljus. Nikki var med och hjälpte till och övervakade hur gosedjuren skulle ligga osv, varvat med att gå iväg och leka lite. Det är helt fantastiskt hur hon hanterar det hela, lilla tutta. Hon sa flera gånger att hon gråter inte, men hon är ledsen inuti.

Jag lyfte upp Tilda från sängen för att lägga ner henne i kistan men var bara tvungen att hålla henne en stund till först. För allra sista gången någonsin. Aldrig mer ska jag få hålla henne i min famn. Aldrig mer ska jag få pussa på henne. Aldrig mer ska jag få känna hennes mjuka hud mot min.Aldrig mer ska jag få snusa henne i håret och känna hur gott hon luktar, som bara Tildis luktar. Det är så många aldrig...

Nikki gav Tilda en stor kram och en puss, och Lasse med, sen bäddade vi ner henne i kistan. Det är så overkligt. I över ett år har jag försökt föreställa mig hur det kommer vara och kännas när hon dör. Men det går inte att förbereda sig, inte alls. Och det går inte att beskriva i ord hur det känns. Bara den som varit med om att förlora ett barn vet hur det känns.

Dagen gick så snabbt, alldeles för snabbt. Det kändes så i alla fall. Mamma och pappa kom och tog farväl av Tilda, sen var det dags för oss att köra in Tilda till krematoriet. Vi har valt att göra det själv. Har vi kämpat ihop så länge så ska vi vara med henne ända till slutet. 

Ingen sa något på vägen in, bara Nikki som satt och nynnade i baksätet. Jag ville bara skrika åt Lasse att vända bilen och köra hem igen, jag vill ha henne hemma! Efteråt när vi pratade om det sa Lasse att han tänkte precis likadant. Det blir så definitivt, på riktigt att köra iväg med henne. Men in till krematoriet i Lund kom vi, och där möttes vi upp av underbara Lena och Annika från Asih som följde med oss in. Vi fick lägga kistan på en trälåda på hjul, vad den lådan kallades för kommer jag inte ihåg, och så tog vi av locket på kistan och sa hejdå till Tilda, för sista gången. 
Sen skjutsade Annika och Lena oss hem, så vi slapp köra själv. Det var nog bra det, det bara snurrade i huvudet. Tankar och känslor som bara maler och maler i en.
På kvällen tände vi ljuset i Tildas hörna, och grät. Grät över vår förlorade dotter. Vår fina, alldeles helt perfekta Tildis.

Det känns så overkligt att hon inte är här längre. Vi har kämpat så länge, och så plötsligt är hon borta. Det är så förfärligt tomt efter henne, och så tyst. Jättekonstigt känns det, och så fruktansvärt ledsamt! 
Det som känns mest ledsamt är inte bara det att hon har dött, utan hela historien med Tilda från början till slut. Att hon dog är på ett sätt en stor lättnad, att slippa se henne lida och kämpa mer. Det som gör mig mest ledsen nu är hur orättvist det har varit från första början. Hon hade aldrig en chans ens. Allt detta kämpande helt i onödan. Jag är så otroligt bitter på livet just nu, det är så orättvist!
Vår familj kommer alltid att vara en familjemedlem för lite, alltid. 

/ Maria

Kommentarer

  1. Tack för att ni delar med er, det gör fruktansvärt ont att läsa men det känns också skönt att få vara med er på detta sättet!
    Jag har sagt det innan, Nikki är fantastisk o barn hanterar dessa situationer så bra! Hon kommer va er största hjälp i all sorg.

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte vad man skall säga jag gråter när jag läser det du har skrivit livet är inte rätt men så starkt av er att orka skriva. Många kramar från./ faster. Pia

    SvaraRadera
  3. Beklagar er stora förlust, det finns inget värre än att förlora sitt barn...
    Tack för er ärlighet, er styrka, ert mod!
    Tilda kom till rätt familj, hon kunde inte fått bättre föräldrar. Hon fick ynnesten att komma och berika era liv även om det blev för en väldigt kort tid.
    Beundrar er verkligen att ni har varit så öppna med döden inför Nikki, kämpat för att fått hem Tildas kista , målat den tillsammans, gjort det så naturligt som det gått! Jag tror oxå på att man ska vara det men jisses vad vi blev motarbetade när Victor dog om såna saker. Förr levde man i stora familjer så mamman kunde föda i det ena rummet medan de hade vaka för någon annan familjemedlem i det andra, på det viset var något fruktansvärt mindre fruktansvärt för det fanns ett annat stöd i det hela oxå. Vad händer nuförtiden? Jo det är så tabu fortfarande, alla är bedrövade en kort tid då det har hänt och fram till begravningen , sen tar många för givet att efter det då ska man ha sörjt färdigt och alla försvinner!!! jaja det kanske inte är så för alla men hos många stämmer det.. I mitt fall var det efter allting jag behövde stöd.. Vet att ni inte ska ha någon begravning men istället för en krans lr blommor hemskickat till er så är min gåva att ni kan och får ringa mej närsomhelst hursomhelst om ni skulle vilja prata lr bara gråta..
    MIn e- mail är poccahontas_69@hotmail.com
    Stor kram Åsa

    SvaraRadera
  4. En hel vecka hat det gått nu det känns fortfarande så overkligt och en massa blandade känslor är det. men jag är oehört tacksam att jag har fått vata med er på denna förfärliga resa. ni är oehört fantastiska och ni har gjort ett otroligt gott arbete med nikki att ni orka hon är fantastisk flicka. ni vet var jag finns och kommer alltid att finnas för er många kramar från mig faster lone

    SvaraRadera
  5. Tack alla för era fina ord ♥ /Maria och Lasse

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg