Bloggtorka

Det har varit lite dåligt med blogginlägg ett bra tag nu. Har varken haft lust eller ork att skriva nåt. Tomt i huvudet på nåt vis. Har satt mig flera gånger men det har bara inte gått att skriva.
Känner mig mest bara irriterad och arg. Och trött. Så himla trött är jag, alltid. Och ändå kan jag inte sova ordentligt på nätterna. Frustrerande är det. Allting är frustrerande. Hur mycket vi än försöker att göra saker som vi mår bra av och som ger oss energi, så ska ju ändå Tilda dö! Så vad hjälper det!? Ingenting hjälper ju. Hur kul vi än tycker att någonting är, så rycks vi tillbaks till verkligheten illa kvickt igen. Så var det med den energin.
Den lilla energi vi får av att vara ute och pyssla, den räcker inte ens till att fylla upp våra reserver.
Men visst, det ger oss tillräckligt för att klara av ännu en dag. Ännu en dag där vi ska se vår lilla flicka ligga helt slapp i sin säng. Lyssna på hennes ansträngda andning eller hennes gråt. Vi vet inte ens varför hon gråter ibland, och trösta kan vi ju inte. Vi kan ju inte sitta eller bära runt med henne alls längre, då blir hon bara ännu mer ledsen. Nä, då får vi pumpa henne full med medicin istället och hoppas att hon somnar. Men vad gör man när inte ens medicinen hjälper? Vad gör man, när man hör sin döende dotter ligga och gråta trots upprepade doser med extra medicin och man inte kan ta upp och trösta? Ja då är det inte mycket med en, det kan jag säga. Det finns ingenting, ingenting, som stressar en och som gör en mer ledsen än det. Det är helt jävla fruktansvärt! Och precis så är det här hemma nu för tiden. Det är okej någon dag, sen gråter hon någon dag. Och så om igen. Orkar inte se min flicka på det här viset mer.



Trots allt så har vi i alla fall haft det ganska okej överlag dom sista två veckorna. Vi har bäddat ner Tilda i vår gamla Emmaljungavagn dom dagar hon mått lite bättre och gått ut allihop och pysslat och njutit av solen. Det finns massor där ute som ska fixas och det är faktiskt rätt skönt att göra något, röra på kroppen lite och tvingas koncentrera sig på nåt annat en stund. Tror vi gillar det lika mycket allihop i familjen :)

/Maria


Kommentarer

  1. Fy vad ni har det jobbigt jag kan bara försöka förstå men det går inte att säga med ord vad det är ni går igenom. Vi ses nästa helg så kanske jag kan ge er lite energi kram faster lone

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser fram emot nästa helg Lone! Alltid skoj när du kommer hit och livar upp lite :) Kram Maria

      Radera
  2. Ja det är hemskt som ni har det... Kan bara sända er styrkekramar..
    Vet hur Tilda låter när hon är ledsen men kan ändå inte sätta sej i hur jobbigt det är för er att gå igenom det här dygnet runt för er...
    Vår son dog idag för 17 år sedan men han blev bara två månader gammal, det var illa nog och gjorde ett stort hål i hjärtat som aldrig vill läka, men var tacksam för att han ändå inte blev äldre för förstod att ju äldre han skulle bli desto jobbigare skulle det bli så som sagt.. sänder er styrkekramar för Nikki behöver er oxå, (hoppas ni inte tar illa upp att jag berättar om victor)kram Å

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tar inte illa upp alls, du får berätta hur mycket du vill! Tack för styrkekramarna, dom är välbehövda :) Kram Maria

      Radera
  3. Jag blir så ledsen, Maria! Önskar så av hela mitt hjärta att ni får ha det så bra ni bara kan. Ingen ingen borde få vara med om det ni är!
    Tack för att ni öppnade upp er "djurfarm" Victor var helt lyrisk över lammen!
    Styrka o kramar till er / Emma

    SvaraRadera
  4. Usch nä, det är hemskt, ja du vet ju själv :( Hoppas det är bra med er!

    Åh vad roligt att höra med Victor, jag tänkte nog att han gillade det för han var kvar i stallet längst och klappade och tittade på djuren och frågade en massa :) Så himla söt han är!
    Ni får gärna komma och kolla på lammen igen om ni vill :)

    Kramar, Maria

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg