Avlösning

I helgen var faster Lone här och passade Tilda åt oss. Det var en bra helg måste jag säga, bästa på länge.
Dels trevligt sällskap av Lone, sen att vi kan göra saker ihop hela familjen är ju en lyx för oss! Vi passade först på att åka lite pulka med Nikki borta vid Farstorp. Det var kul, särskilt nerför. Upp var lite mer motigt om man säger så ;)
Sen åkte vi in till Eslöv alla tre och handlade lite till kvällsmaten och lite lördagsgott. Vad märkligt det kändes att gå allihop och handla, det var längesen! Till kvällsmat i lördags gjorde vi en gryta på en bit av baggen som vi slaktade. Jäklar vad gott det blev! Vi har testat både kotletter, stek i ugn och nu gryta av baggen och jag måste säga att det är det godaste kött jag/vi någonsin ätit!
På söndag förmiddag åkte Nikki till mormor för att sova över till måndagen. Oj vad tyst det blev här hemma! Så tomt efter henne. Men ändå ganska lugnt och skönt ;)
Lasse fick huggt en massa tändpinnar till kaminen och så hjälptes vi åt att verka klövarna på fåren. Det är verkligen inte ergonomiskt att stå böjd över fem får ( = 20 ben) som rycker i benet för att komma loss eller lägger sig ner så man inte ser klöven.... Tur för dom att dom är så söta ;)
Något slags verkbord/klippstol hade kanske varit något att skissa på till framtiden. När tid och ork finnes.

Jag hann också med en mini tömkörningsrunda med Casper i skogen. Passade på att ta med honom när jag och Lasse ändå skulle gå och plocka lite granris till kaninerna, det var ju ett tag sen sist vi tömkörde så jag tänkte att det kunde vara bra att friska upp minnet på honom lite. När Lasse stannade för att plocka några kvistar så fortsatte jag och Casper en liten bit, sen vände vi och gick tillbaks mot Lasse igen. Bara det att Lasse ställt sig bakom en gran så man inte såg honom riktigt, det liksom bara knakade och rörde sig och så såg man något "stort rött monster" där bakom (Lasse har en röd overall). Först stannade Casper och bara stod och glodde med stora ögon på "monstret", jag manade på och då gick han fram några steg innan han bestämde sig för att inte lita på mitt omdöme och tvärvände och sprang iväg en bit. Tur jag har långa tömmar... hästskrälle! Fick leda bort honom så han såg att det bara var Lasse och då var det lugnt igen och vi kunde "köra" hem.
Ja, det var den helgen. Så här i efterhand så ser det inte ut som vi gjorde så mycket, men det kändes så :) Jag är nöjd med helgen, kunde tillåta mig att få slappna av en stund och bara va. Skönt!


/Maria

Kommentarer

Populära inlägg