Inlagda

Efter ambulansfärden så hamnar jag och Tildisen i ett rum på akuten. Tilda syresätter sig bra men får ändå fortfarande ha syrgasmasken på sig. Hon är jättetrött men lite ledsen och jag försöker trösta henne med lite sång och mys och det hjälper en liten stund och hon somnar.
Dom kollar hennes crp och det är normalt (7). Får larma ett par gånger på personalen så dom får suga bort slem ur munnen på henne men det är det enda. 
Efter en stund vaknar hon dock och är ledsen igen. Hon skriker inte och så, för det orkar hon inte, men hon är ledsen och jag kan inte trösta henne. Långt om länge så får vi komma upp på avdelning 62 där vi får ett eget rum. Efter en stund kommer äntligen Lasse också och det känns bra att vi båda är där.
Tilda blir dock bara mer och mer ledsen och får alltmer jobbigt med andningen. Hon får inhalera koksaltlösning (kändes menlöst tyckte jag och Lasse men personalen ville först inte ge starkare) några gånger utan resultat, till slut ger dom henne i alla fall ventolin efter en del tjat från oss. Det hjälper lite först men sen funkar inte det heller. Efter några timmar så blir hon uppkopplad så dom kan kolla sertrationen och pulsen på henne och det visar sig att hon har väldigt hög puls, och den fortsätter stiga sakta men säkert. Till slut är den uppe i över 210 (med toppar upp mot 230) och Tilda andas så häftigt att jag trodde hennes hjärta skulle lägga av när som helst! Hon andas så häftigt att hon inte kan gråta mer utan det kommer bara ett hemskt gny från henne vid varje utandning, och hela sjukhussängen rör på sig som hennes kropp kämpar :( Och hon svettas nåt kopiöst av ansträngningen, trots att hon är naken. Tillslut kommer en läkare och ger henne någon medicin (har inget minne alls vad det var hon fick) så hon tillslut kunde lugna sig och somna. men det tog tid, en hel timme låg hon över 210 i puls och det tog några timmar innan den sjönk såpass att hon kunde somna. Hon var rent slut stackarn :(
Lördagen den 22 dec kommer jag inte ihåg så mycket av men inget allvarligt hände med Tilda i alla fall. Jag vågade till och med åka hem, tanken var att jag skulle ha hämtat Nikki hos mamma och ta med mig henne hem och så hon kunde sova med mig men i vanlig ordning så ville hon inte hem och trött som jag var så orkade jag inte ta tag i det. Ångrade mig jättemycket i efterhand att jag inte ändå gjorde det men gjort är gjort.
Jag hade sån ångest över att vara hemma ifall det skulle hända nåt med Tilda, tänkte åka tillbaks igen men jag var så trött så tillslut bestämde jag mig ändå för att chansa och sova hemma.
Lasse fick också sova lite den natten för snälla pappa åkte in och hjälpte till att sitta uppe och vaka över Tilda (vi ville ha koll på henne om hon fick en ny kramp).
Söndag morgon åkte jag direkt in till bus igen. Skönt att vara hos Tilda och Lasse igen, även om det inte är så kul att vara på sjukhus. Men vi saknade vår lilla Nikki-bus :(

/Maria


Kommentarer

Populära inlägg