112 :(

Den 19 dec fick Tilda sin första kramp med andningsstillestånd. Den varade inte så länge men det var skrämmande att se det och jag trodde att hon skulle dö. Men hon repade sig och blev som vanligt igen på kanske 1-2 minuter (kändes ju mycket längre än så!)
Nästa dag hade vi ett återbesök hos läkare för att kolla så hon återhämtat sig från rs-viruset hon hade i höstas. Av någon anledning var det besöket lagt i Landskrona fast vi alltid åkt till Lund innan, och då givetvis med en annan läkare än Olof som är "vår" vanlige.
Vi frågade om krampen men hon sa bara att där var inget att göra åt det just då men skickade en remiss till att göra ett nytt EEG test. Och så tyckte hon att medicinerna Tilda får regelbundet var helt menlösa att ge...?...
Blir så förbannad på dessa läkare ibland, ska man lita på att dom kan sin sak eller inte?! Och vem har rätt och vem har fel??? Har vi gett Tilda en massa onödig medicin hela tiden, eller har hon fel???

På kvällen får Tilda en ny kramp, likadan som som onsdagens. Vi blev inte lika skärrade denna gången även om det var obehagligt att se det.

På fredagen den 21 dec var det bestämt sedan innan att Tilda och Nikki skulle passas av mamma medan jag och Lasse skulle få chans att åka och julhandla lite, och efter väldigt mycket funderande och velande (vi var rädda att hon skulle få kramp medan vi var iväg) så bestämde vi oss till slut för att ändå åka.
På kvällen när vi precis kommit hem och skulle hämta barnen hos mamma så får Tilda ett nytt krampanfall.
Jag är SÅÅ glad att vi han hem!!! Den här krampen var MYCKET värre än dom andra och den varade säkert i över 5 minuter. Det var så hemsk att se henne, först röd, -sen blå/grå, -och slutligen likvit i hela ansiktet och stel som en pinne i kroppen. Tommy ringde ambulans och Lasse gjorde mun-mot-mun metoden på henne men inget hjälpte. Skulle hon dö nu, vår lilla skrutta...? :(
Det trodde vi allihop att hon gjorde, men så plötsligt så börjar hon sakta att andas lite igen. Knappt så man hör det först, men sen tar hon i mer och mer. Tillslut andas hon som vanligt igen och vi kan själv också börja andas igen. Jag fick sätta mig med Nikki och lugna henne och förklara vad som hänt. Tillslut vågade hon sig fram till Tilda och klappade på henne lite.
Eslövs enda ambulans var ute på annat uppdrag, och i väntan på ambulans från Landskrona så kom en brandbil från Eslöv så länge.
Det dröjde dock inte länge fören ambulanserna kom (det kom två) och oj vad mycket människor det blev helt plötsligt. Alla var så himla trevliga, lugna och vänliga men det känns ändå som att man jagade upp sig på nytt.
Tilda packades in i en ambulans, väl omhändertagen och med extra syre, och jag fick åka med i den andra i till barnakuten i Lund. Ambulansen med Tilda körde mycket fortare än den jag åkte med för att komma in snabbt med henne även om det inte var akut läge just då. Jag kunde se blåljusen från ambulansen med Tilda i långt bort på motorvägen och den känslan som jag kände då var så ledsam och det gjorde så ont i hjärtat på mig så jag trodde det skulle gå sönder. Vår fina lilla Tildis :(


/Maria


Kommentarer

  1. Fy vilken jul och nyår ni haft jag har jo varit med er på sjukhuset och det var förfärligt. Hoppas att allt är lite bättre nu så ses vi på fredag kram till er faster lone

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg