Bad och sjukhusbesök

Igår var det bad med habiliteringen, Tildas favorit! :) Eftersom dom, av någon anledning, har stängt rehab bassängen i Eslöv så får vi åka till Lund istället. Men det gör inget, den bassängen är mycket finare och bättre på alla sätt och vis än Eslövs!
Förra veckan gick det ju inte så bra i badet men det förstod vi  senare att det berodde på att hon var sjuk, stackarn. Denna gången gick det bättre och hon sprallade på som vanligt :) 
Sen hade vi bestämt sedan innan att iom att vi redan var på BUS så skulle vi gå upp på 63:an och be dom lyssna lite på Tildas andning som varit väldigt "pipig" efter att hon var sjuk förra veckan. Tyvärr hade dom ingen doktor där just då så dom skickade ner oss till akuten. Suck..... HATAR akuten!!!! Likadant varje gång, först tog det en timme (ganska exakt) innan vi ens blev inskrivna. Sen fick vi ett rum (som "nybörjare" drar man ju här en lättnadens suck och tänker att äntligen ska dom undersöka henne och sen kan vi åka hem) och där satt vi i drygt 1,5 timme innan läkaren kom. Dessutom var det inget vanligt rum utan ett pyttelitet "samtalsrum" på ca 6 kvadrat utan fönster...(vi hade Nikki med oss, mer än så behöver jag inte säga....)
Jaja, läkaren kom tillslut, undersökte Tilda och tycker att hon ska inhalera en medicin, vänta tio minuter och sen ska hon lyssna igen. Sen går hon. Efter ca fem minuter kommer en sköterska och så får vi följa med in på ett vanligt rum där Tilda får inhalera. Sen skulle hon ju då vänta 10 minuter.... som blir ca 30 min (tillbaka i vårt lilla rum igen). Sen kommer det in nån sköterskor och vill ta ett blodprov. Efter ytterligare en stund kommer läkaren igen och undersöker (Tilda andas lika pipigt som innan) och sen frågar hon oss om vi ska chansa och ge henne  en antibiotikakur och hoppas att hon blir bättre, eller om Tilda borde göra en lungröntgen så dom visste säkert var det var för fel....???!!! Ehh....Ja gärna en lungröntgen såklart men inte idag var både jag, Lasse och Nikki rörande överens om efter att ha varit iväg sen tolv och inte ätit sen elva! Sen försvann läkaren igen och så var det bara att vänta igen... Efter en stund kommer den en av dom snälla sköterskorna på avdelningen in och säger att hon ringt till läkaren (som försvunnit iväg från avdelningen...) och frågat om denne kunde ringa oss istället och berätta hur det blev med röntgen/medicin, för hon tyckte synd om oss att behöva sitta där mer. TACK!!! Äntligen!!! Nikki tog oss i händerna och sprang ut därifrån :D


//Maria

Kommentarer

Populära inlägg